emmashemlighet

Just nu är jag och mat inga vänner.. Veckan har vart piss. Alla i familjen har vart sjuka utom jag.. Jag har tagit hand om dom, det har vart mycket gnäll och sömnlösa nätter.. Kvällarna har slutat med hets. Jag har hetsat 5 dagar i streck och känner mig så jäkla sliten. Magen gör så ont och är så stor.. Jag har gått upp 2.5 kg på 6 dagar.. Det värsta av allt hände igår.. Jag träffa en vän på ica som jag inte hade träffat på en månad. Hon sa att hon skulle in och köpa en sallad för här skulle det bantas. Sen sa hon, du har väl också gått upp lite i vikt sen vi sågs sist? Jag blev så jäkla ledsen! ååååh just nu känns det som att jag aldrig kommer komma upp på banan igen :s Jag är noga med att inte träffa någon på förmiddagen dagen efter en hets kväll men nu var jag verkligen tvungen att åka och handla.. Varför varför varför?? känner mig så misslyckad!

Hur mycket cola light kan man dricka per dag utan att gå upp i vikt? Vad skulle jag göra utan min cola light?

Jag växte upp med min bror och mamma.. Jag börja på dagis när jag var 1 år. Min mamma jobba från 06:30 till 17.00. Min bror som då var 10 år, hämta och lämna på dagis.. Så här i efterhand hade nog min mamma någon sorts ätstörning under min uppväxt också.. Hon köpte hem skit mat och till skillnad mot hur jag gör så gav hon det till oss också, mina barn äter normalt och när de sover äter jag skiten..

Så långt bak jag kan minnas så åt jag massa onyttigt som bullar, chips, godis och saft.. Mat var allt för mig när jag var liten! Och de värsta av allt, jag (vi) små käka hela tiden.. När jag var runt 6 år kände jag mig onormal. Jag var större än de andra i min ålder och jag åt mycket.. Var jag glad, ledsen eller arg åt jag.. Jag börja även att smygäta då jag inte ville att mamma skulle bli arg, maten skulle ju räcka ett tag! Jag minns att jag undvek att sova hos kompisar då jag kände att jag inte fick äta så som jag ville, för tänk om de inte fanns *lördagsmys* När jag börja i skolan blev jag orolig när vi skulle åka på klassresa för då hade jag inte någon koll på när och vad det blev för mat! När vi gick i 7an köpte alla en massa godis med sig på klass resorna så då köpte en massa som åts upp på kvällen med dom andra, jag hade såklart köpt jätte mycket som jag åt upp i smyg på morgonen efter. Alla åt så lite och jag så mycket.. Det var när jag blev 10-11 som jag såg att de andra åt så lite, det var då jag börja smyga. Jag skulle aldrig komma på tanken att kräkas och svälta kunde jag inte! Jag kände mig oftast ensam och var mest med min mamma på helger.. När jag var 12 år skynda jag mig hem för att göra bak smet. Jag åt upp allt, diska och städa för att ingen skulle se, 2 timmar efter var det middag.. Jag kände mig ful och äcklig och grät ofta i min ensamhet! Jag var osäker och blyg. Alla tjejer i klassen var så söta och hade alla killar efter sig.. När jag var 13 vände det. De året rasa jag i vikt och börja umgås med mina två vänner på ett annat sätt, vi hade roligt och kul! Förhållandet till mat var nog lite detsamma men att jag åt mer normalt. Killar börja titta efter mig. Jag hade de dom andra tjejerna inte hade, rumpa och bröst.. När jag var 16 träffade jag en kille som blev mitt riktiga första förhållande, han var lite äldre och jag flytta hem till honom! Då kunde jag laga den maten jag ville och behålla vikten. Men på kvällarna blev det oftast snudd in på hets i onyttigheter.. När jag var 18 kände jag mig som snyggast, jag hade helt plösligt blivit en pangbrud! Alla killar var som galna när jag var ute.. Bekräftelsen gjorde mig lycklig. Jag var singel och älska livet! Tänk nu var det mig alla kolla på, mina tjej kompisar var länge inget hot. Jag var normalviktig. Jag åt lagom/mindre lagom på dagarna och oftast lite mer på kvällarna , vissa kvällar inget. Jag kände mig hyfsad normal som kunde stå emot när jag ville.

Är så besviken! I morse vissa vågen 100 g - . Jag som inte hetsa något igår. Varför så lite - ?? FAN!

En sak som jag tror att vi med ätstörningar har gemensamt, är att vi är väldigt ordentliga. Vi gillar kontroll, ordning och när det är rent runt omkring oss . Hetsätningen tar fram en slarvig och stökig sida hos oss som vi inte alls gillar. Vi, som i vanliga fall putsar och grejar och dammar, kastar plötsligt godispapper på golvet, vi struntar i att diska och vi slänger alla kläder i en hög på golvet när vi ska lägga oss. Det är som att vi har två sidor av oss som ligger i krig. En sida som vi skäms över (den stökiga och okontrollerade), men som ändå dyker upp till ytan ibland. Och skapar ångest och panik hos oss.

Så fort jag tar i mat så skiter det sig! Tar jag något hemma och ska äta så skriker någon av barnen och vill ha hjälp med något. Är barnen på förskolan och lillen ligger och sover så vaknar han, de ringer på dörren eller på telefonen.. Jag tappar den lilla mat lusten jag har och struntar i mackan..

Idag åkte vi till öppna förskolan igen, det gick ju så bra igår. Hela går kvällen och morgonen hade jag bestämt mig för att ta en macka.. Jag och en tjej satt och drack kaffe och prata. Precis när jag tog min första tugga på min macka så vänder hon sig om och börjar prata med en annan mamma.. Jag hatar mat!!! Det skiter sig alltid med mat!

Ibland känns det som att det är lite finare att ha anorexia. De med anorexia har kontroll och duktiga. Vi med bulimi vi kan inte kontrollera oss och vi är slafsiga.. Det känns som att vi med bulimi ska skämmas.. Jag skäms! Först tänkte jag inte starta denna blogg för jag skäms! Jag är en kvinna, en mamma som inte kan kontrollera sig! Hur fan lyckas alla andra?? Jag vill också kunna äta en av någonting och känna mig nöjd. Allt eller inget!!