emmashemlighet

Jag växte upp med min bror och mamma.. Jag börja på dagis när jag var 1 år. Min mamma jobba från 06:30 till 17.00. Min bror som då var 10 år, hämta och lämna på dagis.. Så här i efterhand hade nog min mamma någon sorts ätstörning under min uppväxt också.. Hon köpte hem skit mat och till skillnad mot hur jag gör så gav hon det till oss också, mina barn äter normalt och när de sover äter jag skiten..

Så långt bak jag kan minnas så åt jag massa onyttigt som bullar, chips, godis och saft.. Mat var allt för mig när jag var liten! Och de värsta av allt, jag (vi) små käka hela tiden.. När jag var runt 6 år kände jag mig onormal. Jag var större än de andra i min ålder och jag åt mycket.. Var jag glad, ledsen eller arg åt jag.. Jag börja även att smygäta då jag inte ville att mamma skulle bli arg, maten skulle ju räcka ett tag! Jag minns att jag undvek att sova hos kompisar då jag kände att jag inte fick äta så som jag ville, för tänk om de inte fanns *lördagsmys* När jag börja i skolan blev jag orolig när vi skulle åka på klassresa för då hade jag inte någon koll på när och vad det blev för mat! När vi gick i 7an köpte alla en massa godis med sig på klass resorna så då köpte en massa som åts upp på kvällen med dom andra, jag hade såklart köpt jätte mycket som jag åt upp i smyg på morgonen efter. Alla åt så lite och jag så mycket.. Det var när jag blev 10-11 som jag såg att de andra åt så lite, det var då jag börja smyga. Jag skulle aldrig komma på tanken att kräkas och svälta kunde jag inte! Jag kände mig oftast ensam och var mest med min mamma på helger.. När jag var 12 år skynda jag mig hem för att göra bak smet. Jag åt upp allt, diska och städa för att ingen skulle se, 2 timmar efter var det middag.. Jag kände mig ful och äcklig och grät ofta i min ensamhet! Jag var osäker och blyg. Alla tjejer i klassen var så söta och hade alla killar efter sig.. När jag var 13 vände det. De året rasa jag i vikt och börja umgås med mina två vänner på ett annat sätt, vi hade roligt och kul! Förhållandet till mat var nog lite detsamma men att jag åt mer normalt. Killar börja titta efter mig. Jag hade de dom andra tjejerna inte hade, rumpa och bröst.. När jag var 16 träffade jag en kille som blev mitt riktiga första förhållande, han var lite äldre och jag flytta hem till honom! Då kunde jag laga den maten jag ville och behålla vikten. Men på kvällarna blev det oftast snudd in på hets i onyttigheter.. När jag var 18 kände jag mig som snyggast, jag hade helt plösligt blivit en pangbrud! Alla killar var som galna när jag var ute.. Bekräftelsen gjorde mig lycklig. Jag var singel och älska livet! Tänk nu var det mig alla kolla på, mina tjej kompisar var länge inget hot. Jag var normalviktig. Jag åt lagom/mindre lagom på dagarna och oftast lite mer på kvällarna , vissa kvällar inget. Jag kände mig hyfsad normal som kunde stå emot när jag ville.