emmashemlighet

Har som sagt alltid haft problem med maten, så länge jag minns faktiskt! Men det kommer jag skriva om i ett annat inlägg!

I januari i år föddes vår son. Under graviditeten gick jag upp 30 kg. Jag åt de jag ville och levde *gott*! Så fort han föddes bestämde jag mig för att det fick vara nog.. Jag fick snabbt ner 20 kg av att äta GI.. När jag hade 10 kg kvar börja jag med en soppdiet, för nu ville jag att det skulle gå snabbt. Jag ville komma i mina gamla kläder och känna mig snygg! Jag gick på dieten en månad. Sen kom de datumet jag fick äta vad jag ville.. Det blev ett totalt kaos! Dagen börja med rost mackor och yogurt! Sen fortsatte det med allt möjligt onyttigt! Sån mat som jag inte hade ätit sen jag var gravid. För nu fick jag unna mig en dag.. En dag blev två dagar och två blev tre.. Jag kunde inte sluta äta ”god” mat! Efter en veckas ätande sa min man (snällt) ”har du slutat med GI nu?” Det fick mig att känna mig misslyckad! Här har jag gått ner de flesta kilona och nu sabbar jag allt.. Jag börja svälta mig! Men på kvällen tröck jag i mig mat.. Första kvällen fick jag en sån ångest att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Jag somna med en stenhård mage! Samma sak hände dag två. Jag försökte kräkas men jag har så svårt för de så dagen efter gick jag till apoteket och köpa laxeringsmedel. Hade en sån sjuk ångest att jag svälte mig några dagar.. Jag börja bli stolt och mådde bra när jag inte åt något på dagarna men sen när kvällen kom så kom ångesten fram. Samma vissa varje gång. Jag bestämde mig för att äta en liten bit något och sen gick jag i gång och åt en massa. Jag var så lycklig och glad när jag åt men direkt innan och efter kom ångesten tillbaka, tårarna rann och magen var sten hård.

På den vägen är det! Svälter 2 dagar hetsar en kväll, svälter 1 dag hettar 3 dagar och så vidare..